Det har varit dåligt med inlägg i bloggen den senaste tiden. Huvudorsaken till det här är att teamet har haft det nästan tomt i kappseglingskalendern sedan augusti. Också tränandet har det varit si och så med, så vi får ta oss en funderare på hur det här utvecklas framöver. Problemen är förstås de gamla vanliga; kvinnor, barn, arbetsgivare och monetära begränsningar.
Men förra veckan var vi på allvar i hetluften igen. Med besättningen Janne, Frasse och en inlånad Pasi Palmu begav vi oss till Irland för att kämpa om en plats till Nations Cup finalen i Brasilien mars 2009. Nations Cup är en kamp mellan länder som seglas i matchracing och som inleds med kvalseglingar i åtta grupper. Så vi representerade alltså Finland. Övriga nationer som hörde till den här kvalgruppen (och som ställde upp) var värdnationen Irland, Danmark, Tyskland, Storbritannien, Slovenien, Estland, Polen och Holland. Lettland hade anmält ett lag, men det dök aldrig upp (?). Men på förhand sett var ett flertal av världens stora match race nationer representerade.
Vädret var antagligen typiskt irländskt oktoberväder, vindstyrkan varierade från 5-35 m/s och i regel regnade det. Ambitionen var att på fyra dagar segla en dubbel round robin och därefter fortsätta med kvarts- och semifinaler. Pga av vindstyrkan två av fyra dagar översteg vad arrangörerna tyckte att man fick utsätta båtarna för så skars programmet till slut ner till en dubbel round robin, vilket blev för mycket för två dagar så de sista flighterna seglades aldrig.
Slutresultatet såg ut så här:
- Mads Ebler (11 på världsrankingen), Danmark, 12-2 i matcher
- Jon Eriksson (47), 9-5
- Jure Orel (18), Slovenien, 9-5
- John Sheehy (orankad), Irland, 8-6
- Marek Stanczyk (29), Polen, 7-7
- Mati Sepp (151), Estland, 7-7
- Max Gurgel (55), Tyskland, 5-9
- Jelle Roos (35), Nederländerna, 4-10
- Guy Stephens (orankad), Storbritannien, 2-12
Danskarna var helt dominerande och bara Orel och vi knep var sitt poäng av dem. De hade bra fart, gjorde just inga boathandling-misstag, startade bra och läste bra vinden på banan. Så deras seger var odisputabel och välförtjänt. Vi önskar dem lycka till i Brasilien!
Synnerligen glädjande vara att vi lyckades bli tvåa! Vi blev på samma poäng som Orel, men vi hade vunnit den interna matchen i den första round robinen. Den andra matchen var en i en av de två flighter som vi aldrig hann segla. Våra prestationer i starter och på banan var varierande, men det här var en tävling där ofta hade de små marginalerna på vår sida. Vårt besättningsarbete blev bättre och bättre under tävlingen, och otypiskt för oss så gjorde vi mot slutet till och med bättre slag än våra motståndare. Jag lyckade förkyla mig i början av regattan (Air Lingus valde att hålla mitt bagage ett extra dygn i Amsterdam och jag seglade första dagen i våta jeans) och mina starter blev degigare mot slutet, men med bra taktik lyckades vi ofta köra förbi på banan. Vi hade också bättre koll på tidvatteneffekterna än många andra, konstigt nog.
Jure Orel från Slovenien blev trea. De dabbade sig en del, men seglade ofta också bra. I den viktiga matchen mot oss ledde de ännu efter andra kryssen, men valde att splitta på länsen och trasslade ännu in sig i en annan match och vi kom bekvämt förbi.
John Sheehy var visserligen orankad i matchracing, men han är något slags teamracing-stjärna och logiken i teamraciing skiljer sig inte så drastiskt mot match. På hemmaplan klarade de sig fint och hade god hjälp av de två poäng som mina pre-starter hjälpte dem till mot oss. I den andra pre-starten drog jag på oss två straff, vilket inte hör till mina vanor.
Marek Stanczyk förlorade vi också pre-starterna två gånger mot, men mot polackerna kom vi båda gångerna förbi på banan. I den första matchen kom vi förbi mest tack vare bättre manövrar i en hetsig slagduell. Den andra matchen vann vi pga av att Stanczyk & co tydligen inte vet mycket om vattenströmmar, de seglade bägge länsarna snabbt ut i en ränna med stark sidoström och de kunde bara titta dumt efter oss medan de slirade ut mot Atlanten.
Mati har vi seglat mot flera gånger den här säsongen och i regel har vi varit strået vassare. I den första matchen var det dock ingalunda så, Mati & co trimmade bättre på första kryssen och kunde ta en ganska enkel seger. Till den andra matchen kom vi med inställningen att göra pre-starten till ett möjligast blodigt slagfält. Det lyckades också, vi startade före och Mati hade ett straff. På andra kryssen försökte den en desperat manöver för att komma ur vår kontroll och samtidigt som glasfibret flög och en domares hand flög mot en strafflagga så flög också esternas chans att komma förbi. Men 1-1 i de interna matcherna. Mati var missnöjd med deras totalresultat, men jag tycker att de stadigt går framåt och att de igen visade friska takter.
Max Gurgel seglade vi bara en match mot och den blev lätt, så lätt att jag inte just minns något av den. Av rädsla för att igen falla för frestelsen att på något tassigt vis försöka bygga in ordet “gurgla” i kommentaren (t.ex. “de blev gurglande i vårt kölvatten”) så klipper jag av här.
Jelle Roos började helt OK, men den andra round robinen klipptes av på hälften då Jelle fick bommen i huvudet i en pre-start. Smällen var så pass rejäl att han inte kunde fortsätta. Vi fick en walk over mot honom, men den första matchen fölorade vi trots en vunnen pre-start, vi lyckade på något sätt köra vindskiften baklänges.
Guy Stephens var en ny bekantskap och tydligen helt ny för matchracing i högsta allmänhet. Vet inte varför Storbritannien skickade ett så orutinerat lag, men pojkarna var unga och kanske man ser att de har stor potential. Vi tog i alla fall två lätta poäng mot dem.
Summering; tyvärr blev det ingen plats i finalen i Brasilien, men väl en fin bunt med rankingpoäng och det skall bli intressant att se hur nästa ranking som kommer ut på onsdag ser ut. Vi var nöjda med insatsen och framför allt resultatet!
/ Joni
